En utställning på Galleri Överkikaren, Stockholm, våren 2013
Min inspiration var tanken på att djuren i arken så småningom måste ta sig iland och vad som då hade hänt med dem. Hade de fått ungar, var de slitna …
I BIBELNS FÖRSTA MOSEBOK berättas hur Gud sänder en stor flodvåg för att utplåna de syndfulla människorna från jordens yta, syndafloden. Den enda rättfärdiga mannen är Noa som av Gud får anvisningar att bygga en väldig ark och rädda sig själv, sin familj och sju par djur av varje art. Översvämningen täcker hela jordens yta tills allt liv, utom fiskarna, är utplånat. När vattnet efter omkring ett år sjunker undan strandar arken på berget Ararat och Noa, familjen och djuren kan gå iland. Den här berättelsen finns inte bara återgiven i Bibeln och inom judendomen. Den förekommer också inom islam, och den återfinns i förändrad form i t.ex. Gilgamesh-eposet, Atrahasiseposet och den sumeriska berättelsen om Ziusudra.
Det har spekulerats om hur berättelsen ska tolkas, alltifrån den symboliska innebörden till de praktiska problemen i arken. Berättelsen om syndafloden och arken har betraktats som traditionell fram till 1800-talet då man övergav den bokstavliga tolkningen. Men myten lever vidare och fortfarande söker forskare efter spår av arken på berget Ararat i östra Turkiet.
